fredag 9 maj 2014

Soluppgång

När vi besökte Haleakalā blev Jims kreditkort kvar hos parkvakten. Det var visst hennes första dag på jobbet, och hon glömde i sin entusiasm om att informera oss om nationalparken, att lämna tillbaka det till oss. Vi upptäckte dessutom inte att kortet var borta förrän vi lämnat parken, men dagen därpå fick vi bekräftat att det var som vi misstänkte, att det var kvar vid entrén. Denna oturliga händelse ledde dock till en otroligt vacker naturupplevelse för min del. Ingen av oss hade väl egentligen tänkt sig att åka upp på Haleakalā för att skåda soluppgången, man måste ju kliva upp så nedrans tidigt. Men, kreditkortet skulle bärgas, och varför inte kombinera det med något givande? Klockan ställdes på fyra, och jag och Anna styrde upp i mörkret för att möta ljuset. Vi åkte inte hela vägen upp, utan stannade vid Leleiwi lookout, där man har utsikt över vulkankratern. Vi var ensamma en liten stund, men sedan dök det upp en handfull personer till. Någon folksamlingen var det dock inte tal om. Lite småkyligt var det, turligt nog fick jag låna både varm tröja och vindtät jacka av Niklas. Vi åt av vår medhavda matsäck, och väntade på soluppgången. Långsamt började det att ljusna, och så var den där, solen. Ljuset växlade, samtidigt som himlen målades i allehanda färgställningar. När solen väl börjat skymta, gick det ganska så fort, och plötsligt var en ny dag här. Vackert och andaktsfullt.











Inga kommentarer:

Skicka en kommentar